Idag flaggar vi på halv stång

Tore Enström

Idag flaggar vi på halv stång på grund av Tore Enströms begravning.

Denna text är nedtecknad av Kjell Larsson med hjälp av medlemmar i Främmestad IK och publicerades i NLT 20/7-2022

Till minne av Tore Enström

En stor profil från Främmestad, som betytt mycket för orten, framför allt Främmestad IK, har lämnat oss efter ett långt och innehållsrikt liv. Tore föddes på Frisegården, Anestad och har bott där till större delen. Han sörjes närmast av dotter och son med familjer.

Fotbollsintresset var det som fick Tore att cykla 16 km t o r till Främmestad IKs första fotbollsplan vid Lindås. Efter något år köpte han motorcykel och resorna blev lättare. Den första lagbilden som finns är på FIKs lag 1951-52 och av spelarna på bilden blev Tore den siste som gick bort.

Av de tre bröderna Enström var äldste brodern Tore den sämste fotbollsspelaren. Men det skapades även ett B-lag i FIK och då kunde han spela ytterligare ett par år.

Var fotbollstalangen medelmåttig så upptäckte man att Tore var en lämplig ledare och redan 1955 blev han vald till klubbens ordförande. Efter tillträdet var han med om att besluta de stora investeringarna i FIK: idrottsplatsen Bergevi och Råglannaparken. Ett vågspel att satsa pengar på en dansbana med tak, den första i bygden. Även en chansning när Tore tog hit orkestern Johnny Campel från Köpenhamn, för att spela tre kvällar i rad vid invigningen av parken Pingsten 1958. Det blev succé och detta var starten på alla fantastiska år av framgångar i Råglannaparken.

Tore var en av två parkchefer och ordnade alla bokningar av orkestrar och artister i över 30 år. För några år sedan gjorde Tore en gedigen förteckning över alla som spelat och uppträtt i parken och hur många gånger de varit där.

Naturligtvis slutade inte Tore med fotboll, bara för att han slutade spela, utan då blev han lagledare för A-laget. Han fungerade som det i många år och Tore var populär bland spelarna. Dessutom en förebild förde yngre eftersom han var nykterist hela livet. Ja, han drack inte ens kaffe.

Tore hade alltid idéer rörande FIK och när de spelade i division fyra 1968 ville han att spelarna skulle ha stilig blazer och byxor när de representerade klubben. Som de stora klubbarna hade. Resultatet blev en mörkblå blazer.

Den stora insatsen för FIK gjorde Tore som ordförande och det blev 33 år på den posten.

Äldre medlemmar har bara positiva omdömen om Tore:

• ”Det var han som drev upp FIK, en stor ledare.”
• ”Han som ledde FIK.”
• ”Utan Tore hade vi inte haft det vi har i FIK.”
• ”Aldrig några problem att samarbeta med Tore, han var reko.”
• ”Allt kretsade runt honom, han har byggt upp FIK.
• ”Tore var en förebild, han levde som han lärde.”
• ”Det tog ett tag innan jag fattade Tores storhet, men så här efteråt uppskattar jag verkligen hans insats i FIK.”
•  

Främmestad IK gick före allt i Tores liv. Man kan nästan säga att FIK var huvudsysslan och jordbruket på fädernegården var bisysslan. Dessutom satt han i kommunfullmäktige och fritidsnämnden. Så han kunde det byråkratiska och ordnade tillstånd och liknande för FIK.

Ända till sista året jobbade Tore för FIK och ställde upp på mycket.

En tid var han även ordförande i Bygdegårdsföreningen.

Tore fick FIK-bladets förtjänstmedalj när den delades ut första gången 1967, vilket var ganska självklart. Sedan var han också den ende som utsetts till hedersmedlem i FIK.

Tores 90-årsdag firades på Bergevi i mars. Då sade gästerna till Tore:

”Titta dig omkring Tore, detta har du åstadkommit.”